Burmakatten

EN SAMMETSKLÄDD LITEN LIGIST MED TRULIG UPPSYN OCH ETT HJÄRTA AV GULD !
Social, lekfull, kelig, klok, nyfiken - ja, så kan den typiska burman beskrivas.

Burmaägare brukar vara överens om att det mest utmärkande för burmor är just att de är otroligt sociala. Har du en burma har du aldrig tråkigt och ensamt - möjligen blir du ibland uttröttad av den envetna uppmärksamheten ! Burman är dock inte en enmanskatt. Ägaren är förstås populärast, men kommer det en trevlig gäst uppvaktas denne också med stor entusiasm. Vissa gäster hinner inte ens över tröskeln förrän burman sitter uppflugen på axeln. Den är väldigt kelig och brukar insistera på att sova i ägarens säng - helst under täcket. Städning, bakning, blomvård hjälper burman dig mer än gärna med. Packa väskor och städa garderober anser de flesta burmor sig vara experter på. Många burmor håller ägaren sällskap i badet - alltid finns det väl någon kroppsdel man kan komma åt att sitta på även om man blir lite blöt.

Eftersom de aldrig kan låta bli att slinka in i alla möjliga och omöjliga utrymmen måste man hålla reda på sin burma så ingen olycka sker.

Vill inte vara ensam

Med tanke på dess livliga, sällskapliga natur är det olämpligt att ha en ensam burma om man inte är mycket hemma och har tid och lust att umgås med katten. Allra bäst mår en burma med en kompis av samma ras. Burmor vill ha mycket värme och kroppskontakt och ligger oftast tätt hopslingrade med varandra då de sover. Andra raser med liknande kynne kan också fungera bra. Många huskatter går fint ihop med burmor.

 Riktigt stillsamma raser som till exempel persern är inte alltid så lyckat. Burman är ofta ganska dominant och försöker sätta fart på persern. Så småningom kan det hända att burman i ren frustration börjar mobba den stackars kompisen som bara vill ha lugn och ro. Men katter är individer och det finns givetvis hem där perser-burma lever tillsammans utan några problem. Det viktiga är att burman får tillräckligt med lek och stimulans mentalt. Burmor älskar ju människor och tycker om när det händer saker. De passar därför utmärkt i barnfamiljer. Hundar och burmor brukar också gå fint ihop. Räkna dock med att burman snabbt tar kommmandot över hunden.
För övrigt brukar burman  styra även sin mänskliga familj och med sin charm och kvicktänkthet få  denna att  dansa efter sin pipa!

Så sköter du din burma

Burman är mycket lättskött. Om katten mår bra fysiskt och psykiskt är pälsen automatiskt fräsch och blank. De flesta burmor behöver aldrig badas eftersom de själva håller sig pedantiskt rena. Inför en utställning kan man med en gummikarda borsta ur lösa hår och sedan blanka upp pälsen lite med ett sämskskinn. Om det behövs alls. Men katten brukar gilla massagen ! Eftersom den bör hållas inomhus ska man klippa klorna. Tvätta ur ögonvrår och öron vid behov. Årlig vaccination mot kattpest och kattsnuva samt tandkontroll hos veterinären är mycket viktigt. Den fysiska skötseln är alltså en bagatell. Däremot är burman i stort behov av mental stimulans. Den kräver att du tar dig tid att hitta på roliga lekar och du förväntas helst själv delta i dessa. Speciellt om burman inte har någon kattkompis kommer den att ställa stora krav på din uppmärksamhet. Behandla gärna din burma lite som en hund - förvänta dig mycket av din katt och ge mycket av dig själv till katten. En härligare kompis än en burma är svårt att hitta ! 

 Så ser burman ut

Burman är en medelstor, harmoniskt byggd katt. Honan väger omkring 3-4 kilo, hanen något kilo mer. Kroppen skall vara proportionerlig. Den får inte bli alltför kompakt och likna britten, men inte heller likna den gracila, långa siamesen. Burman skall kännas muskulös och fast i hullet och när man lyfter den skall den förefalla tyngre än den ser ut. Pälsen skall vara kort, blank, tätliggande och randfri. Den skall kännas så sidenmjuk att man med förbundna ögon skall kunna avgöra att pälsen är en burmas! Det finns tio färger: brun, blå, choklad, lila, röd, creme samt brun-, blå-, choklad- respektive lilasköldpadd. Endast honorna kan vara sköldpaddsfärgade. Tassarna ska vara nätta och ovala. Svansen medellång avsmalnande mot en lätt rundad tipp.

Huvudet skall, sett framifrån, vara brett och mjukt rundat med god bredd mellan öronen som skall vara medelstora, breda i basen och lätt rundade i spetsen. Öron som sitter för högt på hjässan förtar mycket av det rastypiska uttrycket. Käkarna skall vara kraftiga med markerat okben. Hakan skall vara kraftig sedd både framifrån och i profil.

Ögonen skall vara stora, uttrycksfulla och sitta brett isär. De skall helst vara guldgula, men de flesta burmor har gul-gröna ögon, åtminstone då de har ett par år på nacken. Ögonens form är speciell och ger burman dess karaktäristiska "look". Ögats övre linje är orientalisk medan den undre är rundad. Effekten blir att burman ser lätt trumpen ut och verkar titta "under lugg". Burman SKA se lite butter ut!

Sett i profil skall huvudet ha god höjd, öronen luta lätt framåt och stopet (brytningen panna-nosparti) markerat ordentligt. Nosen skall vara rätt kort och rak. Tendensen går mot kortare nosar. Uppfödarna har dock ett stort ansvar att bibehålla burmans harmoniska utseende så att vi på sikt inte får "övertypade" burmor med tillhörande hälsoproblem.

 Så här håller du din inne-burma lycklig

Bor man i tätort eller nära trafik ska katten inte gå fritt ute, det är förenat med stora risker. Har man möjlighet kan man ta ut sin burma i sele och koppel.
Hur gör man då för att den ska vara lika belåten med tillvaron inomhus?
Några förutsättningar är sällskap, mental stimulans och god omvårdnad!
Katter är inte alls så enstöriga som det sägs och absolut inte burmor!
 Att lämna katten helt ensam större delen av dygnet är djurplågeri!  Tristess ger beteendestörningar hos både hundar och katter men en innekatt behöver inte vara uttråkad. När du är hemma så umgås med katten, lek med den och ge den utmaningar genom att lära den apportera, göra konster, leta godis osv. man kan få sin burma att göra saker man inte trodde var möjligt för en katt, när du sen är på jobbet kommer den till stor del att vila...

Det är bra att ha minst två katter, att köpa två kattungar ur samma kull är otimalt (gärna då av samma kön, så att man inte råkar ut för tjuvparning mellan syskon när de blir könsmogna)  eller skaffa en kompis till den ensamma katten två vuxna kan vara svårt sammanföra men kan gå om det görs rätt. En kattunge accepteras oftast av den äldre katten.
Inget ger bättre motion och livsglädje än en kompis att leka med. Även en hundkamrat funkar bra.
Vissa katter kan bli olidliga för ägaren och själva bli deprimerade av att vara mkt ensamma speciellt de extremt sociala och aktiva raserna, som burman tillhör.

Tänk efter före!  Om du jobbar hela dagarna  och inte är hemma de flesta kvällar? Då kanske du inte ska skaffa katt.
En katt är ett känsligt djur med stor personlighet om den behandlas rätt, minst lika smart som en hund och kan ge ägaren lika stor tillgivenhet men på ett annorlunda sätt.
En katt som får gå ut får använda sina sinnen till fullo och behöver inte lika mycket sällskap och stimulans då den är inne men i tätort ska katten INTE vara ute. Det finns alltför många faror för utekatten och den klarar sig INTE själv.
Om katten är van att vara inne fungerar det utmärkt .

Var inte en pedant, katten måste få röra på sig och klättra, skona möbler genom att ge katten egna möbler, bygg klätterställning eller köp helst rejäla intressanta doningar så katten verkligen kan motionera och KLÄTTRA. På denna kan den också klösa men ha gärna flera klösställen/trädstam/klösbräda.  Om det finns bra, ROLIGA tillåtna ställen får soffan (troligen) vara ifred.
 Ordna mysiga sovplatser flera stycken . Lägg en filt i en garderob (som inte stängs) ,en s.k igloo någon annanstans. Burmor gillar att sitta/ligga högt och är bra på  att hitta nya ställen.
Gör livet spännande lek kurragömma, placera ut godis på bord och hyllor och låt kissen söka rätt på det, lägg godis i en tom toarulle och  tryck ihop ändarna - tar en bra stund att få ut! Nu finns också små aktivitetskulor i plast för småhundar/katter  man stoppar in lite godis och så får katten rulla runt kulan tills det ramlar ut.    

Ha inte alla leksaker framme jämt så katten tröttnar utan byt då och då.
En fågelfröautomat utanför fönstret är en bra kattbio-fåglarna lär sig snart att de är säkra.

Kastrera katten- då blir den mindre orolig och mer förnöjd.
Försök ordna lite frisk luft och något att titta på, balkongen ska vara kattsäker  spänn upp hönsnät eller glasa in. En katt ska aldrig riskera att falla ut- den hoppar inte ned från en hög balkong med flit men kan lätt glömma balansen om något spännande flyger förbi. Om ingen balkong finns kan man spänna fast ett stadigt nät för ett vanligt vädringsfönster. Och fixa en bekväm sittplats innanför. Använd fantasin ! Katten visar ofta själv var den vill vara.
Odla kattgräs så du får ha krukväxterna ifred. Man kan köpa havrefrön i zoo-affärer och sätta i en vanlig kruka eller liten balkonglåda det gror på några dagar och räcker kanske några veckor.
Ofarliga leksaker är viktigt och roligt. Pingisbollar,papperstussar,skinnmöss,
tygskärp att vifta med (inte snören,garn och snoddar som kan sväljas och är  farliga). Bygg ihop några pappkartonger med tejp till ett hus och skär ur små fönster och dörrar-det kan roa ett par katter länge
Stora sjok med silkespapper att flänga runt i älskar mina katter och papperskassar (med handtagen uppklippta på grund av stryprisken). Ett (kattsäkert) akvarium är aldrig fel ur underhållningssynpunkt! Godis kan man använda för att få katten att göra små konster med lite tålamod. Katter vill också använda hjärnan!
Lek med katten och prata med den  -den fattar faktiskt häpnadsväckande mycket.... Ju mer kontakt du ger katten desto roligare blir det för både katt o ägare.
Att den är inne ger många möjligheter till en närhet och förståelse som man inte har med en utekatt.
En välskött innekatt har mycket längre livslängd än en utekatt, den utsätts inte för så många faror och sjukdomar.
Eftersom du har den så nära dig märker du fortare om något är fel och kan ge den snabbare veterinärvård.
Säkerhet - släck alla lampor, el-ljusstakar och liknande utom möjligen taklampor, då du ej är hemma (brandrisk om katten välter en lampa)
 

Lite historik

Den katt som anses vara rasens stammoder kallades Wong Mau och var egentligen en siameshybrid. En genetikintresserad amerikan tog hem henne till USA från Rangoon år 1930. Wong Mau parades med olika brunmaskade siameser och i kullarna föddes siamesfärgade ungar,  samt bruna som modern. De bruna hanarna parades tillbaka på modern och därefter gjordes helsyskonparningar mellan de bruna ungarna i dessa kullar. Så småningom lyckades man renavla bruna burmor. Det dröjde till 1950-talet innan den första blå burman föddes i en kull i England. Hur det blå anlaget förts in vet man inte säkert, kanske bar redan Wong Mau på det. På 60-70-talen avlades choklad och lila burmor fram i USA och de övriga färgerna fick man fram i England med hjälp av bl.a. rödmaskade siameser. Sveriges första burmor importerades från England 1957. Burman har också gett upphov till en del andra raser: bombay, burmilla, asians,tiffany (långhårig burma) samt tonkines som egentligen är en hybrid och som inte kan renavlas. 

Artikelhänvisning Burman, Ewa Stavenow, med vissa ändringar av mig.